Jennie

1 april 2009 11:14

Älskade syster... mitt hjärta gråter och jag tänker på Emma varje natt innan jag somnar, ibland kommer det tårar från ögonen med och jag kan inte låta bli att undra hur hon hade sett ut. Det bästa av allt är de fina foton och minnen Ni och vi har på henne medan hon fanns här hos oss... Det är det vi får leva på. Det är det vi får glädjas åt även ifall det känns tungt att ha förlorat en i familjen. Såret efter saknaden i våra hjärtan efter Emma kommer alltid att göra ont, men hoppas att det kommer läka och bli till ett fint minnesfullt ärr som man kan minnas med glada tårar...

Jag älskar dig så mycket/Syrran

Pernilla

1 april 2009 11:19

Hon ser verkligen ut som en sovande ängel på bilderna.
Den saknaden du har måste vara så enorm att man bara kan tro att man vet..
Men det kan man inte veta...
Jag tycker att du är oerhört stark och modig.
Och hon är definitinvt det vackraste barn som någonsin föts..

ams

1 april 2009 18:50

JAG, som är EMMAS mormor... och DIN mamma...kan INTE...med ord som finns i världen...beskriva hur det KÄNNS... att mitt BARN har mist sitt BARN!!!
Jag älskar er så...

Anneli

2 april 2009 00:12

Mina tankar går till er och lilla Emma.

kram

E-K

2 april 2009 10:52

Jag är med dig i tanke och känsla.
Det finns styrka och positivt i dig trots allt det tycker jag mig märka när jag läser hos dig. Det genomsyrar också min blogg.
Vi är nu inne i april,månaden då mannen dog. Trodde inte det skulle kännas annorlunda men JO, så är det. Bra att tänka på att inte planera in en massa då utan försöka ha det så lugnt som möjligt. Så blev det mycket skrivet igen, typiskt mig.
Kram till dig och dina barn